Målsättning för ASICS Stockholm Marathon 2017 – Fyra på fyrtio
Jag har medvetet omedvetet skjutit på att skriva om min målsättning för ASICS Stockholm Marathon 2017. De är läskiga nog att uttala för sig själv. Målsättningar alltså.
Jag ska springa ASICS Stockholm Marathon 2017 under 2.50. Där har ni det. Jag kastar handsken och plockar upp den själv. (Det är väl förövrigt själva essensen av löpning. Att plocka upp de handskar en tenderar att strö omkring sig? Ämne för ett senare inlägg kanske.)
I mitt första maraton krossade jag 3h – med hela tjugo sekunders marginal. Så hur sätts ett lämpligt mål efter det? Det är ju lite av ett ingenmansland från 3:00h ned till 2:39h där kvalgränsen till SM går. Inte så att det saknas bra prestationer däremellan, men de där naturliga, högprofilerade, tidsmålen saknas.
Det är en långsiktig dröm att någon gång kvala till SM, men att kapa 20 minuter på ett år i den här sporten är i hårdaste laget. Det skulle innebära en satsning där oddsen att överhuvudtaget inte komma till start börjar bli ordentligt ofördelaktiga.
När jag inledde den här löpresan för två år sedan var det en våt dröm att springa milen under 40 minuter. Det gick ju bra. När jag hade klarat det gick jag vidare och testade att springa två mil á 40 minuter. Halvmara under 1:24. Det gick ju bra det med.
Min fru påstår att jag har en ”ingenjörs själ”. Oklart exakt vad hon menar. Tror det har något med min förkärlek för symmetriska samband att göra. Att springa fyra mil på raken (plus en spurt på 2,2 km) under 40 minuter är – symmetriskt. Milen på 40 har ju dessutom en historiskt bevisat hög uppklarningsprocent. Målsättningen som planen skall byggas mot är alltså fyra på fyrtio. I klartext: 2h 50m 00s.
Det känns både skönt och skrämmande att ha ett tydligt mål på plats. Skönt att ha något konkret att fästa blicken vid när det är bakhalt. Skrämmande att binda sig vid något som är beroende av så många lösa beståndsdelar. Jag själv till exempel.
Text: Adam Wahlfeldt
