Tensta är fantastiskt!
Efter 40 år som löpare, 25 år som tränare och ett par som ordförande i Fredrikshof Friidrott i Stockholms fina Östermalm flyttade jag min verksamhet till Akalla, Tensta och Rinkeby. Jag ville göra mer nytta för samhället. I Sverige är ju löpning något så motsägelsefullt som en billig överklass-sport. Alla har råd att springa men ju högre upp i samhällsstegen du kommer, desto fler är det som gör det.
Men jag var inte beredd på hur mycket jag skulle lära mig.
Det är så mycket som vi tar för givet i Svenne-Sverige som inte funkar här.
- Föräldra-tränare är vanligt i resten av Sverige. Det är bara att glömma. Jag träffar nästan aldrig någon förälder till mina löpare i Järva. En gång per år, max.
- Medlemsavgifter är en annan sak. Många killar kan få fram pengar till fotboll, för där kan de ju bli miljonärer (tror man) men för friidrott går det inte. Allt över noll stöter bort de ungdomar som mest behöver få träna.
- Frivilligt arbete är en tredje. Folk som har brist på pengar vill inte jobba gratis. Inga pengar, inga funktionärer till exempel. I Fredrikshof betalade vi aldrig några funktionärer (utom starters, som av någon anledning ska ha betalt). I Järva saknas den nödvändiga basen av folk som ställer upp. Däremot är folk beredda att hjälpa till om de får betalt. Dessbättre behöver de inte så mycket pengar.
Men mycket är också fantastiskt. Det är så mycket mer värme. Jag kommer sällan okramad genom Rinkeby.
Det är också lättare att få sponsorer. De flesta företag är faktiskt rätt ointresserade av om dina löpare springer milen på under eller över 30 minuter. De vill mycket hellre veta att de bidrar till något som gör nytta i ett större perspektiv.
I Fredrikshof fick jag fram flera topplöpare som vann SM och mer, men sponsorer var det alltid väldigt svårt att få fram.
I lördags arrangerade vi ett litet lopp för att hjälpa Tensta Centrum fira att de fyllde 50 år. Hundra deltagare ungefär som sprang antingen en eller fem kilometer. Vad tror du omsättningen på det loppet var?
Jag tror du gissade fel.
Vi omsatte 160 000 kr. Det är mer än en tusenlapp per deltagare. Tack vare tio sponsorer hade vi råd med en efterfest som inget annat lopp jag har sett. Vi bokade elva olika artister (varav hälften var fler än fem i gruppen) och hade 40 betalda funktionärer. Ett drygt hundratal löpare från olika delar av Stockholm festade med 300-400 glada Tenstabor. Tensta fick visa upp sig från sin bästa sida. När den somaliske reaggae-sångaren Dahir sjön så gungade publikhavet, men det var ingenting mot när ortens egen son, Adam Tensta, avslutade festen.
Vi brände 150 000 kr på festen, och på de alkoholfria drinkarna som vi bjöd deltagarna på när de gick i mål. Men jäklar vilken fest det var.
Det här hade vi aldrig kunnat göra på Östermalm.
Mårten Westberg, Rinkeby Run, Akalla Run
