Tre procent funkade för Magnus
Magnus Stenbenke och kollegan Malin efter Vildmarksloppet, en tuff och jobbig utmaning för Magnus.
I våras sedan tyckte han att löpning var pest och pina. Nu springer han tuffa lopp och letar nya utmaningar till nästa år. Magnus Stenbenke har på ett halvår gjort en enorm resa med sig själv som fått både innebandykompisarna att imponeras och kolesterolvärdet att sjunka. Och det hela började med tre procent.
– Jag har alltid tyckte att det har varit väldigt tråkigt.
Så svarar Magnus Stenbenke på frågan vad hans relation till löpning är. Han förklarar att han är en bollkille som spelat innebandy, baseboll och golf och som alltid tyckte att det varit roligare att jaga ett föremål än att bara springa för springandets skull.
Men efter att ha konstaterat att han blivit äldre, fått sämre ork och hos läkare också fått berättat för sig att värdena i kroppen blivit sämre, bestämde sig Magnus i våras för att ändå ge löpningen en chans. Och direkt satte han upp ett mål: hinderbaneloppet Vildmarksloppet utanför Växjö där ett antal kollegor också skulle delta. För att klara av det lade han upp en plan för sin löpträning.
– Jag skulle springa två kilometer två gånger i veckan, och varje gång skulle jag öka längden på rundan med tre procent. Det skulle bli en lagom ökning hela tiden, och jag skulle fortsätta så tills jag klarade att springa en mil. Målet var att ha klarat av en mil innan jag gav på mig Vildmarksloppet, berättar Magnus.
Tre procent längre varje gång två gånger i veckan var alltså receptet för att klara av en mils löpning på några månader.
Varför blev det just tre procent?
– Jag vet inte, det kändes lämpligt, skrattar Magnus och fortsätter.
– I hela mitt liv har jag försökt att löpträna, för det har ju varit bra även när man kör andra sporter, men man har blivit så jävla trött när man sprungit långt. Man tar ut sig så mycket i början. Då tänkte jag att jag ska börja lugnt och göra små ökningar så att jag känner att det inte är så jobbigt att göra den lilla, lilla ökningen.
Han tittade i kalendern och fick ihop att planen skulle hålla. Från det datum han började fram till Vildmarksloppet i början av oktober skulle han ha hunnit med att öka till en mil.
”Den var värdelös”
Magnus berättar att han ställde sig själv inför tuff utmaning. Dels skulle han ägna sig åt något som han alltid tyckt varit väldigt tråkigt, och dels hade han inte de fysiska förutsättningarna för att direkt orka med. Han skräder inte på orden när han pratar om sin fysiska form.
– Den var värdelös! Det var en sådan uppenbarelse för mig för jag har alltid tänkt att jag varit ganska vältränad, men jag var så dåligt tränad. Jag klarade inte av att springa två kilometer utan fick gå vissa sträckor.
Han testade en träningsapp för att se hur snabbt han sprang och tiden han fick var ingen han direkt jublade över.
– Jag sprang på knappt 15 minuter. Två kilometer på knappt 15 minuter, och då var det dessutom plant.
Magnus insåg att hans självbild inte på något sätt motsvarade verkligheten och han beskriver det hela som skrämmande. Men det var samtidigt en väckaklocka som han antagligen behövde.
– Det var bara att ge sig ut igen och igen och det blev ju bättre rätt snabbt. Man märkte också när det funkade att springa bäst. Hur hade jag laddat innan? Vad hade jag ätit? Vad hade jag druckit? Vad hade jag gjort på dagen?
”Ville inte slänga pengarna i sjön”
Ett annat knep han tog till var att köpa ett par riktigt dyra löparskor.
– Då var det bara att gå ut och springa, för jag ville ju inte slänga pengarna i sjön.
Han menar att den lilla ökningen på tre procent per pass bidrog mycket till att han inte skrämdes av löpträningen på samma sätt som han gjort tidigare.
Målet var alltså att klara en mil innan Vildmarksloppet, ett fyra kilometers terränglopp som Magnus fick beskrivet för sig kändes som en mils landsvägslöpning. Och med två veckor kvar hade han ännu inte kommit upp i milen på träning. Då fick han av en slump en ny utmaning.
En kompis till honom ringde och berättade att han skulle springa musikmilen i Växjö, men att han var sjuk och ville att Magnus skulle ta över hans startplats. Efter viss tvekan bestämde sig Magnus för att anta den nya utmaningen.
– Jag gav mig fasiken på att springa den där milen, och då var målsättningen att springa under en timme, berättar han.
Trodde han missade målet
In mot målet på Stortorget i Växjö ser Magnus att klockan står på en timme och 20 sekunder. Direkt kände han en stor besvikelse över att han inte nådde målet. Men när han kom hem kollade han upp tiden på nätet.
– Och då har de ändrat tiden och visade i stället nettotiden, och då hade jag sprungit på 59.54 och det var ju rätt skönt att se!
Sen var det dags för slutprovet, Vildmarksloppet. Även det gick bra för Magnus, men han menar att det var en riktigt tuff utmaning på alla sätt och vis.
– Det var sjukt jobbigt, men jätteroligt!
Magnus är dock inte nöjd än. Han törstar efter nya utmaningar och direkt efter Vildmarksloppet började han och en kompis se efter vad nästa lopp skulle kunna vara.
– Nu har jag tagit två medaljer, nu ska vi dubblera det och ta fyra medaljer. Men jag vill inte bara löpa, jag vill vara med i lite konstigare lopp så vi tittade på Swimrun i Karlshamn. Det är två och en halv mil men uppdelat på 25 sträckor med löpning och 25 sträckor med simning.
– Men då får man öva lite mer simning också, konstaterar han.
Rör på sig mycket mer
Magnus arbetar till vardags som account manager på Atea. Han har varit med i Sverigestafetten tidigare, och då spelat innebandy eller golf, men han märker vad mycket mer aktivitet han registrerat i år.
– Jag rör ju på mig mycket mer. Det har blivit en jätteökning!
Han menar att Atea är duktiga på att få igång sina anställda. Tävlingsmomentet, där olika lag inom företaget möter varandra, triggar honom som är tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna.
Han menar också att Sverigestafetten har bidragit till hans ökade intresse för löpning.
– Sverigestafetten har varit en bit på vägen. Det har varit ytterligare en sporre till att köra.
Men allt är en helhet, säger Magnus. Alla delar – anmälan till Vildmarksloppet, Musikmilen och Sverigestafetten – har bidragit på olika sätt.
– Från det att jag knappt kunde ta mig runt två kilometer utan att gå, till att jag blivit så mycket bättre och faktiskt klarar av de här utmaningarna. Allt har bidragit till det.
Och han är minst sagt nöjd med sin insats.
– Jag är jävligt stolt över mig själv att jag lyckats göra det här. Kan jag göra det här som är en gammal TV-spelare så kan alla göra det.
Öka lite över tid
Magnus menar att det som funkat bäst för honom är ökningen med tre procent hela tiden, och det är också hans tips till andra.
– Börja lågt och sedan öka lite över tid. Dels minskar skaderisken och dels känns det lättare. Man märker snabbt vilka framsteg man gör.
Målsättningen är också viktig.
– Sätt upp ett mål, till exempel att springa ett lopp, och det kan vara rätt långt fram så att man har tid på sig. Jag har hela tiden sett framför mig att jag ska gå i mål på Vildmarksloppet och ta den där medaljen.
Resultat på innebanduplanen
I dag springer Magnus två till tre dagar i veckan. Dessutom spelar han innebandy, och där har han sett resultat.
– Herregud vad jag kan springa! Och det säger alla i laget, de tycker att jag springer hela tiden.
Även hos läkaren har han sett vad löpningen bidragit till.
– Mitt kolesterol har sjunkit, så hälsomässigt säger min läkare att det verkligen går åt rätt håll.
Och som sagt, målet för nästa år är klart.
– Nästa år ska jag ta fyra medaljer!
Text: Magnus Fridell
