En tisdag i januari
Det är tisdag och jag är på väg från jobbet. Det regnar och vinden tar tag i bilen där jag sitter vid rödljuset på infartsleden på väg ut från stan. Klockan är halv sex och jag är trött. Full aktivitet hela dagen från åtta till fem. Idag blev det en macka till lunch i all hast och på eftermiddagen gapade fruktskålen i fikarummet tom. Mitt blodsocker är lågt och nu måste jag snart ta dagens viktigaste beslut. Ska jag blinka vänster vid nästa rödljus och ta mig hem till middagen, familjen och soffan eller fortsätta rakt fram. Vinden viner och vindrutetorkarna kämpar mot regnet. Bilen lever sitt eget liv och snart svänger jag in på parkeringen framför Team Blekinges klubbstuga. Huttrande springer jag in i lokalen och värmen. Därinne har medlemmarna börjat samlas för att göra det många andra inte gör en regnig tisdagskväll. Det är förenande.
Vi är nog ett trettiotal vuxna som tänker ge oss ut. Prick 18 höjer tränarna rösten och påkallar vår uppmärksamhet. De är välkomnande och helt oberörda av rusket utanför när de presenterar kvällens pass. ”Långa gruppen” kör intervaller i backe och ”korta” gruppen kör fyra-farter. Jag gillar att man kan välja grupp. Efter lite info från styrelsen är det bara att bita ihop och ge sig iväg. Vägen nerför backen till det elljusupplysta villaområdet i närheten går lätt. Jag knatar på och snart börjar värmen så smått komma i kroppen. Först löpteknik på cykelbanan och sen kvällens träningspass.
Jag tar det lugnt i början men rycks med och pressar mig mer och mer. Jag är inte först, inte bäst men njuter av att utmana mig fysiskt och med regnet mot ansiktet känner jag mig levande. Energin börjar flöda i kroppen. Kraften i gruppen är fantastisk och att få höra några uppmuntrande ord från tränaren som är bra mycket yngre och lätt distanserar mig, spelar roll. Det lyfter och ger energi och bär mig hela vägen uppför den till synes oändliga backen tillbaka till klubblokalen.
Därinne möts jag av en doft av kaffe och nyrostade rågskorpor. Någon som är snabbare än jag har förberett. I omklädningsrummet inser jag att jag har glömt duschtvålen hemma men ser att den medlem som städade lokalen senast har sett till att det finns två flaskor med texten ” låna mig gärna”, strategiskt placerade vid duschväggen. Omtanken värmer och spelar roll en kylig dag i januari. I duschen tinar mina knallröda lår sakta upp. Livsandarna kommer tillbaka. Min tisdagströtthet är helt botad och nu vet jag att jag kommer köra rakt fram vid det där rödljuset även nästa vecka.
Efter duschen finns gemenskapen i klubblokalen bland oss som trotsade vår bekvämlighetszon och som-faktiskt-gav-oss-ut-i-kvällsrusket i den blåsiga kuststaden i Blekinge. Där finns också gofikat, småpratet och stunden som gör min tisdagskväll till den bästa kvällen i veckan.
//Lotta Kihlbert, medlem i Team Blekinge i Karlskrona i ”korta” gruppen sedan 2015
