Från krogen till Blekingeleden
Jag träffade min kommande man en kväll på krogen 2007 och innan vi skildes åt efter en promenad i natten berättade han att han nyligen köpt ett par löpartights. När detta möte sammanföll med att jag nyligen börjat träna mer regelbundet och blivit medlem i Team Blekinge visste jag två saker: Både den här mannen och det där föreningsmedlemskapet var sannolikt något att bygga vidare på.
Ungefär i den vevan minskade kroglivets attraktionskraft och garderoben började fyllas med kläder i funktionsmaterial istället. En månad efter att Jonas och jag officiellt blivit ett par (konfirmerat via ändrad statusuppdatering på Facebook såklart) beslutade jag mig för att haka på honom och kompisen och göra En svensk klassiker. Ett gyllene tillfälle för oss att också börja besöka Team Blekinges
tisdagsträningar! Här fanns ju både ett träningsupplägg att följa och en massa likasinnade medlemmar. Relationen till Team Blekinge sträcker sig egentligen en bra bit tillbaka i tiden. Min pappa Hasse, som var en föreningsmänniska in i själen, var med och startade upp föreningen 1992. Men när han körde bussresor med teamare till Berlin Marathon och andra europeiska lopp under 90-talet hade vi barn fortfarande mest orientering på näthinnan. Det ideella engagemanget som vi fått genom våra föräldrar i orienteringen, viljan att vara med och utveckla och ta ansvar, är dock något som format oss alla tre genom livet i olika sammanhang.
Jag har varit med i olika föreningssammanhang, och har numera dessutom förmånen att få jobba med idrott på heltid, och har på sistone reflekterat ganska mycket över vad det är som gör Team Blekinge speciellt. Precis som många andra av de 3 miljoner svenskar som är medlemmar i en idrottsförening tycker jag nämligen att jag är medlem i världens bästa förening. Vad är det då som kännetecknar den särskilda Team-andan?
Flera medlemmar pratar om betydelsen bemötandet som finns från första träningen. Väldigt många har under dessa 28 år samlats i hallen för träning på Tennvägen, eller för långpass runtom i Blekinge. Att hälsa varje enskild ny löpare välkommen är en självklar och viktig del av samlingen innan träningen. Likaså att mötas av leende, nyfikenhet och öppenhet. Förutom mer reguljära medlemmar så har våra träningar då och då gästats av löpsugna besökare som varit tillfälligt i Karlskrona, som studenter eller i jobb. För mig har välkomnandet från start satt en ganska stark vilja att ge tillbaka lite av det som jag själv fått uppleva som ny medlem.
Det finns också en enkelhet i att delta i verksamheten. Intervaller eller distans på tisdagar, långpass en gång i månaden. Det kan tyckas som ett litet utbud, men jag tror att det är en av nycklarna. Tisdagarna blir heliga och en naturlig höjdpunkt, något att se fram emot. Även långpassen samlar mycket folk och skapar ett sug. Viljan att träffas och träna eller umgås tillsammans stannar dock inte vid tisdagar och en lördag i månaden. Team Blekinge-gemenskapen fortsätter långt utanför klubblokalens väggar. I en livaktig Facebookgrupp annonserar medlemmarna efter löparsällskap, ger varandra tips, hejar och peppar. Digitala forum används också både för styrelsearbete, tränings- och tävlingsplanering.
Team Blekinge består av en salig blandning av olika löpare i olika åldrar. De som springer lopp världen över, de som tränar men inte tävlar, de som inte längre kan springa men som vill ha kvar den sociala gemenskapen, de som även håller på med triathlon, swimrun, skidåkning, cykling, orientering… Här finns både de som varit med sedan föreningen startade och de som blev medlemmar förra veckan. Här finns de som tränar något pass då och då och de som aldrig missar en tisdagsträning. Det ger en mix och mångfald som både är väldigt inspirerande och en fantastisk tillgång. En förening är dess medlemmar och det är häftigt att reflektera över hur många fina, roliga, kloka och inspirerande klubbkompisar som finns att möta och lära sig av! Jag trodde aldrig när jag gick med i föreningen att jag också skulle utvecklas så mycket på ett personligt plan. 13 år senare finns både styrelsearbete, tävlingsledarskap och en väldig massa roliga initiativ bland erfarenheterna.
Kanske är det nyfikenheten och öppenheten bland medlemmarna som också gör att det ofta är kort väg från idé till verklighet. I Team Blekinge finns en miljö där det är möjlighet att gå mer eller mindre bananas. Verksamheten har under de hittills 28 åren rört sig inom ramarna träning, tävling och social gemenskap men inom dessa former har ett stort spann av upplevelser visat sig rymmas – från gyttjeloppet Mardrömmen till Tomtejogg på julafton.
En gemensam upplevelse där det var kort väg från idé till handling ägde rum på försommaren förra året. Blekinge är ungefär 11 mil från länsgräns till länsgräns. Ett litet landskap från skog till kust som, om det inte är reseanledningen i sig, snabbt passeras igenom. Blekingeleden är en vandringsled som slingrar sig närmare 26 mil från Ryssberget till Bröms i den varierade natur som Blekinge kan erbjuda. Under flera år hade medlemmar sprungit Blekingeledens olika etapper, och två av Team Blekinges månatliga långpass arrangerats längs delar av Blekingeleden. Inte sällan med resultat att åtminstone en handfull löpare sprang vilse då de tappat den bristfälliga ledmarkeringen.
Tack vare olika typer av satsningar och projekt har Blekingeleden fått en rejäl och välförtjänt upprustning de senaste åren. Leden är uppmärkt och röjd och nytt kartmaterial har tagits fram både i tryckt och digital form. Jag hade parallellt gått och funderat på om det inte skulle vara möjligt att ta sig genom leden löpandes i stafettform. Provade idén i föreningens Facebookgrupp och fick snabb och väldigt positiv respons. Det visade sig också att ett par andra medlemmar hade haft liknande idéer. Vi började skissa på datum, upplägg och logistik.
En månad senare gjorde vi det! ”Team Blekinge springer Blekingeleden”. Med start klockan 08 i Boafall en junilördag, och målgång vid fredsstenen i Bröms strax innan lunch på söndagen. 12 etapper från 9-30 kilometer med en trupp på totalt 30 löpare där vi var minst två som sprang varje etapp och där varje deltagare sprang minst en etapp. Även i detta sammanhang fanns hela spannet av löpare. Från ultralöparna Christian och Roger som sprang halva totalsträckan var till ett helt gäng nyfikna och äventyrslystna löpare där några blev medlemmar i föreningen i samband med just denna aktiviteten.
Vi var åtta stycken som tillsammans 03.30 väntade in de båda nattlöparna vid parkeringen i Alljungen. Vi var som grupp en helt ny konstellation för varandra och nu skulle vi sällskapa 26 kilometer i fart-efter-kamrat-tempo genom skogarna, småtimmarna och gryningen. Min syster hade rest 100 mil och ställt in ett annat lopp för att dela denna upplevelsen. Och vilken upplevelse det blev. Om jag skulle definiera tillståndet Runners high skulle jag tänka tillbaka på denna natten. Stillheten, morgondaggen, samtalen, beslutsamheten, stoltheten. Hur vi sprang tillsammans och delade en magisk naturupplevelse, hållandes i den krokiga stafettpinnen från Boafall, hur våra klubbkompisar lett den hit, hur andra sedan skulle ta vid.
Det var ett oförglömligt dygn genom Blekinge som avslutades med en gemensam skål vid Fredsstenen i Bröms några timmar senare, tillsammans med en väldigt stark och varm känsla: I den här föreningen kan allt hända!
Målgång med ciderskål vid Fredsstenen i Bröms
Är ni nyfikna på att löpa i Blekinge är ni varmt välkomna att komma till våra träningar, eller varför inte till ostkustens pärla Kristianopel där vi arrangerar Kustmaran och Kristianopel runt tillsammans med Veteran-SM i marathon i sommar.
Sofia Swartz, med hjärtat i Team Blekinge
