Tävlingsrapport från Vinthundsvintern i Sollentuna
I lördags var det dags för årets upplaga av Vinthundsvintern. Vi var åtta Fredrikshofvare som tagit oss till Sollentuna för att avverka 3000 meter på Sollentunahallens nya inomhusbanor. Vilken dramatik det blev!
Bild: Adam Wahlfeldt
I A-heatet stod slaget om platser till inomhus-EM och flera duktiga löpare valde att ställa stortån mot Sollentunahallens nymålade startlinje för att buda på en EM-biljett. Ingen av de svenska löparna lyckades dock klara kvaltiden som satts till 8.02. Daniel Lundgren kom närmast med 8.09.39 och en andra plats efter den segrande norrmannen Marius Vedvik. Med segertiden 8.02.48 klarade Marius Vedvik den norska kvalgränsen som satts till 8.05.
I resterande heat stod fokus för de flesta av löparna på att putsa sina personliga rekord eller få en kontroll av formen. Trots det bjöd både B och C-heatet på stor spänning.
Luftburen Fredrikshofs-trio. Johan Svaxén, Fredrik Westerdahl och Christoffer Hiding / Bild: Adam Wahlfeldt
B-heatet blev en tät uppgörelse med två ”Hofvare” på pallen. Fredrikshofs Johan Svaxén, som på tåget ut till Sollentuna uttryckt en önskan att springa under 9.30, bröt mållinjen först av alla i det 14 man stora startfältet på 9.19.72. Dryga sekunden före Saltsjöbadens Andreas Åkesson och 1.21 före näste Fredrikshofare, Fredrik Westerdahl, på 9.20.93.
Inte långt efter anlände Fredrikshofs Christoffer Hiding som innan kvällens tävling gjort 9.58 på distansen. Christoffer forcerade mållinjen på 9.23.26. En putsning av det personliga rekordet med hela 35 sekunder och dryga 6 sekunder under sin egen målsättning för kvällen. Inspiration!
C-heatet bjöd på kvällens överraskning i form av Fredrikshofs nyaste medlem, Oskar Ahlgren, som aldrig tidigare sprungit sträckan. Oskar disponerade loppet i det närmaste perfekt. Med de två första kilometerna på 3.20 och en avslutningskilometer på 3.11 landade sluttiden på 9.51.83 och en andra plats. 28 hundradelar efter segraren Timmy Karlsson från Fisksjöängs LK. Det ska bli väldigt intressant att se vad Oskar, som inte tävlat så mycket tidigare, kan göra för tider på lite längre distanser. Gissningsvis snabba tider.
Två hundradelar per varv för långsam!
Själv åkte jag till tävlingen med två målsättningar. För det första ville jag få en statusuppdatering på träningen och formen. Efter 10.13 på IVDM i januari passade det bra med en uppföljning en dryg månad senare. För det andra ville jag så klart klara tiominutersgränsen.
Målet att gå under tio minuter sprack. Det kändes kontrollerat fram till två-kilometersmarkeringen, men när jag skulle öka efter det tionde varvet svarade det inte alls. Istället fick jag se mig omsprungen av tidigare nämnda Oskar Ahlgren och klockan stannade på 10.03.23.
Retligt så klart att vara två ynka hundradelar per varv för långsam. Samtidigt sprang jag så fort jag kunde och enligt den plan jag hade. Det finns ingen känsla av att jag kunde ha gjort något annorlunda för att kapa tre sekunder. (Även om speakern insinuerade att öppningsvarvet på 35 sekunder var i snabbaste laget givet planerad sluttid…)
Mer glädjande är att jag, trots stort volymfokus i träningen den senaste tiden, lyckades kapa 10 sekunder på en månad på en så pass kort distans som 3000 meter. Det är så klart svårt att dra slutsatser av maraformen basera på ett 3000 meterslopp, men formen blir ju inte sämre i vart fall. Att jag kunde avsluta veckan med 30 kilometer på söndagen utan minsta känning från lördagens tävling tyder ju på att uthållighet och tålighet är på väg upp.
Det kommer att bli en spännande tävlingssäsong!
