• Kilometerverket

Tre saker jag lärde mig av träningen till Stockholm Marathon

På Kungsholmen runt gjorde jag 1.21.37. Det vore förmätet, på gränsen till oförskämt, att säga att jag inte var nöjd med tiden. Det är en väldigt bra tid för en glad amatör. Personligt rekord med nästan en och en halv minut för just den här amatören dessutom. Men känslan, den sa något helt annat.

Det kändes bedrövligt under loppet helt enkelt. För första gången någonsin tänkte jag bryta ett lopp utan att jag hade blivit skadad. Jag fick verkligen plocka fram allt jag hade för att överhuvudtaget ta mig i mål.

Möjligen kostade det loppet lite för mycket. Veckan efter kändes det bara sämre och sämre och när jag skulle göra ett test inför Sthlm Marathon, ett 4 x 5000m i tilltänkt marafart, så klappade jag ihop efter två intervaller. Blev sittande på en parkbänk längs Karlbergskanalen. Utan en påse brödsmulor till fåglarna är det en ointressant aktivitet.

Jag bestämde mig för att lägga ned satsningen på maraton för den här gången. Det satt långt inne, men det var helt enkelt inte värt det. Löpning är inte ett jobb för mig. Jag springer för att det är kul. Nu var det inte kul längre. Det kanske låter självklart, men ibland kan en hobby få lite för stort utrymme. Det finns ju en anledning till att vi väljer att lägga ned så mycket tid på det från början.

Tre lärdomar från träningen till Stockholm Marathon 2017

Efter några dagars vila började suget att springa komma tillbaka. Men innan jag satte igång med träningen igen funderade jag ett varv till på vad jag tycker är roligt med löpning, varför jag håller på och vad jag har lärt mig av de senaste månadernas satsning. Så här kommer mina högst personliga och icke vetenskapliga tankar om att träna löpning. Tre klyschor sett från mitt perspektiv.

1. Utgå från dig själv i träningen. 

Det är lätt att snöa in på olika träningsprogram, teorier och vad andra gör och har gjort tidigare. Ska trösklarna gå i milfart plus 10 minuter per kilometer? Är det viktigare med antal kilometer än antal kvalitetspass? Intervaller, tröskelträning eller båda? Många mil i marafart eller många mil i lugn fart för återhämtningen? Det är klart att man kan, och ska, lära sig av andra, men slutänden så är det du och ingen annan som ska genomföra passen.

Det är med träning som med dieter. Det som funkar är det som blir genomfört. Framförallt om det blir genomfört över en längre tid.  Sedan spelar det inte så stor roll om den ena dieten ger bättre resultat i en klinisk studie. Noll av hundra är fortfarande noll. Så fokuserar träningen på pass som du tycker är inspirerande och varierande.

2. Spring tillsammans med andra. 

Jag trodde länge att löpning var en ensam sport. Det kan den vara, men behöver inte vara. Många träningspass kommer att genomföras på egen hand, men det är otroligt givande att få träffa andra som dels delar ditt intresse och att få inspiration av att se vad andra kan prestera.

Själv gick jag med i Fredrikshofs löpargrupp och det har varit väldigt inspirerande att få umgås med andra bitna amatörer som är lika nördiga som en själv. Det finns många föreningar som har träningsgrupper för glada amatörer och det är något jag varmt rekommenderar för den som vill ta sin hobby till nästa nivå.

3. Sätt upp långsiktiga målsättningar. 

Löpning blir roligare med tydliga målsättningar, men sätt inte ett mål enbart för nästa lopp och sätt framförallt inte bara ett enda mål för nästa lopp. Chansen är stor att motivationen tryter om något händer på vägen.

Om mitt enda mål med löpningen hade varit att springa Stockholm Marathon 2017 under 2.50 så hade mitt löpliv varit ganska trist just nu. Om mitt enda mål när jag började springa hade varit att klara milen under 40 så hade jag kanske inte fortsatt efter att jag klarat det.

Sätt upp några långsiktiga målsättningar, eller ambitiösa planer, som du skulle vilja klara en vacker dag. Sätt sedan mål på vägen som tar dig ett eller ett par steg närmare, och var inte rädd att flytta fram målen vartefter du uppnår delmålen. Löpning är väldigt matematiskt på det sättet. Du kommer till exempel inte att springa ett maraton i högre kilometerfart än vad du springer en mil. Det är förhållandevis lätt att hitta bra delmål som är uppnåeliga.

Samma sak inför varje lopp. Jag försöker att ha tre målsättningar för varje lopp jag springer. Ett huvudmål som jag tror på realistiskt. Ett ambitiöst mål om alla stjärnor och planeter står rätt i förhållande till varandra. Samt ett minsta-möjliga-mål, som för den sakens skull inte skall vara för enkelt.

Viktigast av allt, våga vara nöjd med resultat som inte är galet ambitiösa! Det går inte att slå personligt rekord i varje tävling. Så det gäller att hitta segrar utifrån rådande omständigheter och förutsättningar. Något jag inte alltid är så bra på.

Nu då?

Min målsättning med resterande del av säsongen är att bli så snabb som möjligt på lite kortare distanser. Framförallt 10k men även 5k. Jag tycker helt enkelt att det är väldigt kul med fartträning. Dessutom finns det inget motsatsförhållande mellan att bli snabb på milen och en eventuell framtida marasatsning. Tvärtom.

Efter min ödmjukande upplevelse på bänken vid karlbergskanalen så har jag dragit ned volymen och svängt om träningen mot mer intervaller och fart. Jag tror att veckorna med stor volym har byggt en bra bas. För det känns som att kroppen svarar otroligt bra på fart just nu. Varje pass orkar jag lite mer och lite snabbare.

Närmast på programmet är Långlöparnas kväll på Stadion ikväll (20/6). Jag var med för första gången förra året och då kändes det riktigt bra. Efter 36.08 på Söder runt för två veckor sedan ska det bli spännande att se vad det kan bli för tid i kväll på Stadions banor.